cut the crap

Flyttat.

2008-09-08T19:08:00.001+02:00

Har numera flyttat till http://oscar.nedrebotten.se/

Ses där!

Popaganda

2008-09-02T08:38:00.005+02:00

Första 1,5 timmen avverkad på jobbet. Det är ganska slående hur jävla mörkt det blir i det här huset oavsett mängden fönster och lampor. Märkligt det där.

Popaganda var bra. Mycket bra t o m. Alltså dvs banden jag såg. Arrangemanget hade väl en hel del barnsjukdomar (logiskt nog) och så vet jag inte riktigt om området ämnar sig för en musikfestival.
Kan ju dra en snabbsummering så länge iallafall:

Vapnet: Helt ok.
Sebastien Tellier: Fan vilken bisarr snubbe det är. Stundtals skitbra.
Hercules And Love Affair: Avsaknaden av mörker och stämning påverkade nog rätt mycket här. Helt ok.
Teddybears STHLM: Alltid roliga live. Bra tryck, bra konsert.
Bonde Do Role: Medelklass bailefunken var rätt soft. Jag tyckte dock det kändes som att det saknades något samtidigt. Kanske som i Hercules and love affairs fall. Dvs mörker. Stämningen var dock hög.
Bob Hund: Att avsluta Popaganda med Bob Hund var det bästa arrangörerna kunde göra. Öberg är som vanligt en duracellkanin med omåttligt mycket energi kvar. Bandet kanske har tappat lite på just den fronten, men det spelar i mitt tycke ingen roll.
Sveriges bästa liveband, for sure.

Det är nog dags..

2008-08-28T19:06:00.003+02:00

Att summera lite! Vad som varit värt och icke värt, eller något i den stilen.
Och det kanske är dags att sluta posta så mycket bisarra youtubeklipp.

Stereo Total på Emmaboda var fan helt sjukt. Det kan helt klart vara en av dom bästa konserterna jag varit på. Lätt. Det var ett fyrverkeri av grymt samspel mellan duon, extremt mycket humor, stagediving, skriksång och avslutningsvis; dansant slutparti.
Det enda man kan klaga på är längden. Känns som att det kunde fått fortsatt en timme till, minst.

Och Buzzcocks på Medis gav mig bara den klarhet jag kände att jag behövde få bekräftat.
Man ska helt enkelt i allra största grad (obs: finns undantag) undvika reunionband, som fyllde sitt egentliga syfte för trettio år sen. Jag säger inte att det var en dålig spelning. Snarare att jag lätt hade klarat mig utan den.

Imorgon är det Popaganda. En kavalkad av - förmodad - indie, festivalmat och tonårsspya.
Fast man vet inte. Det kanske blir städat utanför området, nu när det inte är gratis och vid Universitet längre. Och att det inte är gratis längre är ju egentligen bara det en bra jävla anledning att bojkotta..
Men jag är svag. Jag vill jävligt gärna se både Bonde Do Role och i synnerhet Bob Hund.
Och Teddybears STHLM, som jag anser är så jävla roliga live bara.

Men vi får väl se vart bägarn bärgas. Inte här iallafall.

2008-08-16T19:35:00.003+02:00

Grym jävla Little Richard-cover av The Band under Festival Express:

Grym jävla remix av Fred Falke på Whitest Boy Alive-låten Golden Cage:

Sommarlåtar

2008-06-19T19:30:00.001+02:00

Klassiker:

Sommarlåtar

2008-06-19T18:15:00.002+02:00

Kan ju bjuda på någon/några iallafall.

Klassiker.

A Change is Gonna Come.

2008-05-06T22:01:00.002+02:00

T ex att jag borde byta till en ny blogg. Eller något. Jag blir bara irriterad på "blogger"/"blogspot", om jag ska vara ärlig. Återkommer.

April Skies

2008-04-12T00:01:00.001+02:00

Kan ju fira April med just denna låt. För övrigt en av tidernas bästa låtar:

Bo Diddley

2008-03-18T23:23:00.003+01:00

Konsten att kunna ta en låt som Bo Diddleys Who Do You Love? och förvandla den till något så jävla underbart med sånt sanslöst drag i som Ronnie "The Hawk" Hawkins gör i the Last Waltz.. Det är mäktigt. Se nedan:

Oil

2008-03-09T23:56:00.004+01:00

There Will Be Blood
Ja, den var helt sjukt bra. Är med I'm Not There och Control dom bästa från 2007. Har dock inte sett Darjeeling Limited än.
Daniel Day-Lewis var ju nästan lite för bra alltså.

Che Sudaka

2008-03-07T11:02:00.002+01:00

För att fira fredagens intågande kommer här dagens:

Länk (klicka)
Helt bisarrt!

Video, Che Sudaka

Suffer Little Children

2008-02-15T19:58:00.005+01:00

Ja.. 8½ var ju smått fantastisk. Känns som att jag måste se mer av Fellinis verk. Och i synnerhet se om nämnda film.

Nu över till nåt annat.

Myra Hindley och Ian Brady.
Dessa namn kanske inte säger en så mycket på förhand. Inte för att dom gjort sig kända på något vidare trevligt sätt. Dom var nämligen bakom dom hemska morden på fem barn och ungdomar i England mellan 1963-65. Seriemördare, mera kända som "The Moors Murders" (http://en.wikipedia.org/wiki/Moors_murders).

Vad har detta med något överhuvudtaget att göra kan man fråga sig.
Jo, det ska jag berätta.. 1984 släppte The Smiths sin självbetitlade debutskiva (f.ö. en av tidernas bästa och mest kompletta debutskivor och fullängdare), där Steven Patrick Morrissey skrivit en fantastisk låt som innehar plats 11 på nämnda skiva. Ingen mindre än Suffer little children, där han sjunger just om The Moors Murders. Jag tror nästan bestämt att denna låt är om inte min absoluta favorit med The Smiths, så lätt topp 3. Fantastisk, smått jävla fantastisk.

Manchester, so much to answer for.

Yes!

2008-02-14T22:02:00.002+01:00

Idag ska jag äntligen göra det! Och med "det" menar jag varken att angöra en brygga eller baka kroppkakor (öhö öhö), utan självklart se 8½ som SVT 2 sänder med start 22.25.
Så det är väl både dagens bekännelse (att jag ännu inte sett den) och samtidigt veckans bästa nyhet i filmperspektiv iallafall.
Nu gäller det bara att hålla sig vaken efter 4 dagars intensivt jobbande och med ett hårt träningspass i kroppen. Vill inte sträcka mig så långt att ta en kopp kaffe, men landar nånstans mitt emellan och tar en kopp te och bunkrar upp med frukt. Det ska nog funka.

Dagens film blir logiskt nog:

Dagens låt:
Ian Brown - Dolphins Were Monkeys

The Cure

2008-02-12T21:40:00.000+01:00

Ja, då kan man bocka av The Cure i "har sett"-listan då..
Närå. Det var bra, stundtals mycket bra. Robert Smiths sångröst var ibland så extremt bra att man fan fick nypa sig själv för att kunna förstå att det var live. Dock synd här (i mitt tycke) att dom skalat av allt vad synthar - och överhuvudtaget något extrainstrument - heter. Det i kombination med Robert Smiths dagsform hade nog vägt upp den perioden av konserten då allt flöt ihop till en stor massa och blev rätt långrandigt.
Men visst.. Tre timmars konsert. Dom spelade väldigt många låtar man blev helt lyrisk av att höra.
Konsertens bästa: The Walk. Jävlar vad bra den var. Den enda låten som kändes inspirerande av dom avskalade (här var Why Can't I Be You nästan sämst.. Tyvärr).
Konsertens sämsta: Att dom inte spelade Disintegration. Den hade kunnat väga upp så sjukt mycket i perioden där allt kändes segt.

Något som dock var roligt var festivalkänslan på konserten. Folk gick in och ut och köpte öl. Missade några minuter här. Tog igen några minuter där. Det blev jävligt avslappnat, iallafall
bland dom jag var med. Kändes lite som på Smashing Pumpkins maratonspelning på Cirkus.
Var samma sak där.

Setlist:
open, alt.end, a night like this, the end of the world, lovesong, pictures of you, lullaby, from the edge of the deep green sea, please project, the walk, push, how beautiful you are..., inbetween days, just like heaven, a boy i never knew, if only tonight we could sleep, the kiss, shake dog shake, us or them, never enough, wrong number, one hundred years, end,
E1: at night, m, play for today, a forest,
E2: let's go to bed, freak show, close to me, why can't i be you?,
E3: boys don't cry, jumping someone else's train, grinding halt, 10:15 saturday night, killing an arab

Ease yourself and glide

2008-02-06T11:07:00.000+01:00

Efter några dagars intensivt jobbande är jag ledig ännu en gång. Skönt.
Bra dag igår. Kom hem och vände. Åkte och tränade, badade lite och bastade. Sen hem en snabbis för att vända in mot Thorildsplan och kolla på en soffa som ska införskaffas. Sen hem, matlagning som bestod av pasta, tomatsås, stekt haloumi och zucchini.
Däckade i soffan och kollade på Ratatouille. Den var rätt bra och led inte av det där som många animerade filmer kan göra, dvs att dom blir så jävla långrandiga, så att man nästan sitter och skakar av rastlöshet sista halvtimmen.

Dagens musiktips måste bli denna brittiska duo, Parsley Sound. Brittisk elektronisk pop, skulle man nog kunna kalla det. Lite trip-hop feeling också.

"Preston Mead and Danny Sargassa are the British duo behind Parsley Sound, who previously recorded for Warp Records under the name Slum. Their soft, warm pop cushioned by downbeat electronic first appeared on a 7" on Warp. Under Parsley Sound, they issued the Ease Yourself and Glide 10" on Mo' Wax, along with the EPs Templechurchmansions and Platonic Rate. Fall 2003 saw the release of the full-length Parsley Sounds." (saxat från allmusic.com)

Film

2008-02-01T23:01:00.000+01:00

Okay. Kanske dags att summera filmerna man sett veckan som gått och deras betyg, enligt mig:

Chinatown
Extremt välspelad och Roman Polanski-mystisk. Jack Nicholson är riktigt bra som detektiv och huvudrollsinnehavare hand i hand med den mycket vackra Faye Dunaway. Rekommenderas starkt för alla som ännu inte sett den!
Betyg: 4,5 / 5

Sweeney Todd
Näe, Tim Burton får ursäkta, men jag tycker verkligen inte den här filmen lever upp till ens en femtedel av hans gamla alster. Tycker det mest känns som en gröt med scener ihopkokade på valfritt sätt och utplacerade utan nån särskild ordning. Kom på mig själv flera gånger sitta och känna ett uns av den där rastlösheten man kunde känna i skolan under en två timmars lång föreläsning om matematiska termer.
Den enda behållningen är Johnny Depp, som inte går att skylla på i den här filmen. Hans nivå i sitt skådespel är ibland skrämmande bra.
Betyg: 2 / 5 (2:an förtjänas endast tack vare Depps skådespel)

Half Nelson
Ryan Gosling spelar Dan som är historie/samhällslärare på ett highschool i USA. Som lärare är han en mycket ambitiös och inspirerad individ, privat är hans liv ett enda stort kontrast till vardagen. Behöver inte spoila så mycket mer än så. Räcker om jag säger; se!
Ryan Gosling och Shareeka Epps gör helt fantastiska roller.
Betyg: 4 / 5

Gone Baby Gone
Filmatiseringen av Lehanes däckarroman med samma namn som filmtiteln. Regi står Ben Affleck för varav hans bror(?) Casey spelar huvudrollen. Alltså, jag måste ändå säga att jag blev positivt överraskad av den här. Först för att jag tvivlade starkt på att Ben Affleck kunde prestera något alls och likaså för att jag läst böcker av Lehane. Hade lite svårt att se den kombon fungera i praktiken. Men det tycker jag faktiskt den gjorde, även om det kanske inte sprakade rakt igenom så är det en sevärd thriller med sina dalar och toppar. Absolut inte det sämsta man sett i genren.
Betyg: 3 / 5

Zzz

2008-01-29T12:54:00.000+01:00

Insomnia till halv åtta imorse.. Vilket jävla påhitt. Att ligga och inte bara kunna somna i ungefär 6-7 timmar (dvs en normal sovlängd), for what reason? Så vitt jag vet var jag skittrött när jag la mig för att sova. Hur och varför kom denna extrema pigghet som inte existerat under kvällen precis när jag la mig? Helt onödigt. Den här dagen tappade ju lite av sitt värde om man säger så.
Frustrerande.

Confession: Jag såg inte klart på Chinatown igår heller. Det finns en risk att detta kan bli en följetång. Alltså, jag tyckte inte halva delen av filmen var dålig, snarare tvärtom. Jag trodde bara jag skulle somna igår nån gång och inte ligga vaken hela natten.

Haha, den här videon alltså. Publiken flippar då trion Russel Brand, David Walliams och Jonathan Ross går upp på Roundhouse scen för att berätta att Morrissey ställt in förra fredagen. Tydligen så hade Moz lite trasig hals och ställde in hela helgens konserter:

Armagideon Time

2008-01-28T12:46:00.000+01:00

Råkade visst springa över livealbumet med The Clash från Jamaica (27/11 1982). Som tur är så är jag inte den enda som kan ta del av detta:

http://www.taringa.net/posts/897691 ( eller gå direkt hit: länk )

Måste erkänna att jag också råkade somna mitt i tittandet av Chinatown igår. Efterfest till 7 på morgonen sätter ju sina spår onekligen, men det var det värt! Får bli en upptakt och se klart på filmen ikväll istället.

Fick också reda på i helgen att Kate Nash kommer till Stockholm för en spelning på Debaser Medis den 5:e April! Fastnade rejält för hennes skiva Foundations nästan direkt efter jag lyssnat på den. Upptäckte henne genom ett Musikbyrånavsnitt som handlade om britpop och vart den står idag.
Gör som jag och köp biljett till Kate Nash!

Nocturne in B flat minor

2008-01-27T21:43:00.000+01:00

Idag hade jag ju haft som tanke att starta min sammanfattning av det gångna årets highlights, mest överskattade osv. Dock så har väl helgen tagit ut sin rätt i kombination med lite utgångar, lite omvänd dygnsrytm, la liga på tv4+ och en hunger för att se film istället för att skriva.
Ikväll ska jag nog ägna mig åt två simpla saker. Det ena är att lyssna på Chopin och det andra är att se denna film (som jag ännu inte sett):

#1

2008-01-24T22:35:00.000+01:00

Jag antar att det är här och nu man ska presentera bloggen och vad den ska innehålla från och med denna stund rakt in i den långa, mörka, ljusa, nedprioriterade, prioriterade framtid som ligger framför oss.
Grundidéen med bloggen var på utvecklingsstadiet (dvs. en tågresa där tanken slog en att det kanske vore en rolig idé att skriva av sig lite) att skriva om i synnerhet musik i alla dess former, med kanske ett och annat instick med någon filmkommentar eller vad det nu än kan vara som fastnar på tapeten.
Sen kom jag på att det är begränsningar som gör människan - och i synnerhet mig själv - just begränsad i mitt tankesätt, så det är lika bra att jag säger såhär;

Detta är en blogg. Jag kommer förmodligen skriva en del om musik, en del om film, en del om mig själv och mitt liv och en del om helt irrelevanta och relevanta saker som passerar. Förmodligen samma upplägg som 100,0000 andra bloggar, men det är mindre intressant.

För att klyscha till det lite extra och runda av säger jag:

- Buy the ticket, take the ride. (Hunter S. Thompson)